Varje dag gryr närmare mot våren

Solen tinar upp ett fruset leende

Jag blundar och ler så långt jag når innan öronen hejdar mungiporna från att mötas i nacken.

Njuter, myser, spritter av glädje och energi så fort solen skänker vårvärmen.

Allt kan bara bli bättre. Det är positiva året i år.

Och det hjälper att tänka om i nya banor.

I år blir det inte bara makeover till ett nyttigare leverne.

Det blir också en ny karriärsbana jag ska försöka ta mig in på.

Bloggen är en steg för steg träning i att släppa loss allt som rör sig däruppe i utkikstornet. (bara jag slipper måsskit på "taket").

Men idag är jag inte så fokuserad på skrivandet. Trött efter en dag på konsthallen, och jag har redan skrivit en del om utställningen. Gerhard Nordström är intressant i tekniken. Vissa motiv går också ann men sen säger det stopp. Fransisco Goya är inte alls min typ av konst. Men visst, etsningar är kanske inte helt lätta att göra, det ska tydligen "konst" till att få fram motivens tydlighet.

Oh vad jag älskar dubbeltydiga och vitsiga kommentarer. Men jag ska kanske inte ge mig själv beröm eftersom det sägs att självberöm luktar illa. Hmm det enda jag vet för tillfället som luktar illa är en och annan fis som sluppit ur gasledningen. Som tur var inga explosioner då det kunde gått illa där jag satt i myshörnan på konsthallens fik.

Nej nu tror jag det börjar bli lite mycket sömnigt snack. Natti natti :)