Den här dagen var riktigt seg. Tandläkarbesök hägrade och jag har haft tandläkarfobi de senaste åren.

Men men det blev ändå gjort lite nytta i skolan idag och jag känner mig taggad inför öppet hus imorgon. Lite kinkig var jag dock fram till tandläkarbesöket, men oj så mycket beröm jag fick av tandhyginisten (eller hur man nu stavar det). Jag hade dock en tand som ev måste lagas så jag fick en ny tid. BLÄÄÄÄÄHHH......

Den här tiden på året är då som jag brukar känna av vårkänslorna så nätt. Men trots ev. envisa ex så finns det noll intresse för mig att träffas.... så när som på en viss person. Och naturligtvis piper det till i min mobil att ett sms har anlänt.  Jag tänker att det är väl bara TråkExet som hörde av sig..... Han är så inne i politiken och att vinna i spel mot mig att jag ständigt kände mig överkörd. Antingen skrattade han åt mina mysbyxor eller så pratade han med mig som om jag var en dum blondin som han måste förklara saker för. Något som till slut var droppen var just hans dålig koll på sitt eget hus och besservisserbeteendet. Numera har jag bara sporadisk kontakt med honom för jag gillar att driva med honom sen han bönade om att få träffa mig igen. Hmmpf!! Även om det skulle bli annorlunda denna gången vad gäller hur han beter sig mot mig så har jag noll respekt för honom. Och jag har inte några djupa känslor för honom då han tog död på det med sitt översitteri.

Jag kollar smått ointresserad på mobilen och klickar på meddelandet.

Men Ojdå!...  det var Kramgoa P som hörde av sig! Leendet blir större och större.

Fast jag hade bestämt mig för att inte hålla kontakten med honom kan jag inte låta bli. Jag blir så varm och glad när jag tänker på de gånger vi träffats. Han är lagom lång för mina 159 cm och riktigt vikingablond. Han har en härlig röst och jag bara älskar hans kramar och kyssar. Han är handbollstränare och har en söt dotter som är duktig på handboll. De vann visst i helgen som var. Önskade att jag hade varit där och hejat på. Undrar om hon skulle gillat det?

Alla de gånger som vi har planerat att träffas har det dykt upp något varannan gång som fimpat dejten. Det är så typiskt. Jag har ännu inte träffat hans dotter men jag vill så gärna visa att jag vill vara som en kompis och mamma för henne. Hoppas det händer snart. Hennes pappa jobbar jour ibland så det ställer ju också till det för träffarna.

Jag har tänkt ofta på Kramgoa P. Och det är ömsesidigt. Tänk att det ska komma så mycket emellan som krånglar till det? Men kanske det blir annorlunda denna gången? Kanske detta året blir det roligaste på länge? Det händer ju redan småkul grejer här och där. Och i år håller jag ju på att förändra min livsstil till det bättre så det kan ju bara bli bättre. I år hoppas jag också på att få den stabila relation jag länge drömt om så jag kan bli gravid..... och jag vet att Kramgoa P vill det också.... Vad gäller honom behöver jag ALDRIG oroa mig för att han inte skulle hålla måttet som pappa. Sist jag blev gravid med en jag halft om halft bodde med i Växjö så betedde han sig som att "allt ordnar sig, kvinnor har fött barn sen stenåldern". Så han hånade mig för att jag läste böcker och tidningar om graviditet för jag ville veta tecken som man måste se upp med och ha koll på andra viktiga saker. Jag insåg sen i god tid att det fanns några ATTENSION skrivna i hans panna. Jag skulle aldrig kunna lita på att han skulle kunna byta en blöja. Inte heller skulle han kunna ta hand om tvätten eller städning om jag var tvungen att vila min rygg när jag är höggravid. Och det sistnämnda, hans sätt att tolka saker var "allt han gör är toppen" men det var hans felsteg för folk snackade bakom hans rygg om hur han luktade gammal armsvett, inte lyssnade på folk som han jobbade med och han var en förvuxen tonåring. Den dåliga hygien som jag mer och mer upptäckte resulterade i att jag fick göra abort för en inflammation i livmodern och fick gå på pencilin. Då kallade han mig för mördare!!!!!!! Behöver jag nämna hur irriterad och kränkt jag kände mig?

Nåja jag åkte hem till Skåne igen efter att ha lärt mig ett och annat om mig själv som jag verkligen behövde och jag var en erfarenhet rikare, minst.

Kramgoa P får mig att tänka positivt på intima relationer igen. Jag blir glad av att tänka på oss som en familj... det känns så rätt, det har det alltid gjort faktiskt. ENDA gången jag har känt att JA DETTA ÄR MIN DRÖMFAMILJ.... Och det är därför jag ska ge det en seriös chans denna gången. Inte ge upp bara för att det kommer saker emellan. Kramgoa P´s dotter behöver en riktig mammafigur också, en som älskar henne i vått och torrt. Hon är mer än värd det, och det säger jag utan att ha träffat henne. Mina favoritbilder på dessa två är när hon ler in i kameran och en där hon sömnigt kramar om sin pappa.

I år hade jag bestämt mig för att inte ha något sexuellt med någon.... men jag vet att när jag träffar Kramgoa P kommer jag inte kunna hålla mig. Men det har hänt att han har besökt mig bara i fem minuter för att ge mig en kram... bara en kram.... åka från lund för att ge en kram....... är inte det guld värt så säg mig vad är? INGEN mer än Kramgoa P har kommit bara för att kramas.

Suck:) hur kunde jag ens försöka att gömma undan minnet av våra träffar? Det går ju inte.
Och jag HOPPAS att hans dotter kommer älska mig... jag är nervös för att hon inte ska gilla mig.

Så, singel eller upptagen? Att vara eller inte vara?

"jag sitter bland klasspolarna på datakursen och de börjar köra med sitt snack om programering, cc+ och vete tusan vad mer de babblar om. Men siffror är iallafall den gemensamma nämnaren. När jag ställer en fråga om vad de brainstormar om så lutar sig den ena killen framåt i stolen och ska försöka förklara vad han menar. Jag känner hur ett stort frågetecken kryper ut genom mina hårrötter och samlar ihop sig ovanför och förföljer varje nickning och skakning jag gör. Till slut utbrister jag "ta det lugnt guys, glöm inte att jag är blond och bara har 8 mb arbetsminne". Tystnad följer. De flinar nervöst när de kastar blickarna mellan varandra som om någon har släppt en brakfis och jag ler och rycker på axlarna. Sen går jag och sätter mig med Maya, Archicad, Electric image, Pixels och ZOOM programen och jobbar vidare."

Jahapp vad för hysteriskt är det med det? Jo att förekomma med kommentarer och förklaringar innan någon hinner börja skratta bakom din rygg utan din vetskap. Så istället för att skratta åt att du inte fattade, så skrattar de nu åt ditt uttal. Att du sen går och sätter dig och jobbar för fullt i samma tunga program som de gör på kursen får det att plana ut. Det som jag tycker är hysteriskt är just överraskningsmomentet. Det är som att ge en örfil till en helt ovetande mobbare, och se hur han gapande stirrar med handen på sin nu röda kind. Att han klart inte förväntade sig att en tjej han gått i parallelklass med sen klass 1 nu i klass 9 ska ge igen för dumma ord. Bara för att någon inte tycks ha brytt sig om mobbingen de blivit utsatta för tidigare betyder inte att de inte tar åt sig och blir ledsna eller arga. Jag borde själv ha korkat igen några fula munnar lite oftare i grundskolan men jag skrattade bort det istället. För skrattet var min väg att försöka överleva.

Likaså när det var mer otrevliga upplevelser gjorde jag helt tvärtom mot vad jag borde ha gjort. Jag är uppväxt med "det är fullt att slåss" reglen. Och jag håller med den fullt ut. Men om jag hade fått klart för mig att i vissa fall MÅSTE man helt enkelt ta till alla medel för att inte tryckas ner så hade jag förmodligen inte haft de problemen med relationer som jag ibland har idag.

Den dagen jag får barn, då bör de gå på självförsvar för att få självförtroende INNAN de hamnar i tonåren. Eller annat som ger en rejäl dos av "jag vet att jag kan försvara mig".

Samtidigt kan jag säga att hade jag lyssnat på föräldrarna så hade det inte hänt alls... men hur många nyfikna barn/tonåringar gör det?

Inser att denna dagens bloggande låter knäppt och snurrigt.. nåja en blogg är en blogg. Och alla dagar är inte likadana. Så det publiseras ändå.

Om du känner att allt du gör för att träffa den rätta inte funkar beror det helt säkert på följande:

Han är inte din typ egentligen, vilket många gånger kan vara ganska självklart och egentligen helt onödigt att skriva om. Men de frågorna du måste ställa dig är om du noga tänkt igenom på vad du egentligen behöver. Eller du bara slänger ut en livlina och hoppas på det bästa?

Du stammar, ta det lugnt, fingrar på håret, har svårt att hålla ögonkontakt, din mobil ringer stup i kvarten eller blippar till från sms/mms....

Innan ni träffas första gången så se till att du är klädd i plagg som får dig att må bra och koppla av. Plagg som skaver eller trycker till på något sätt kan lätt bli en distraction på dejten. Undvik att sminka upp dig för mycket. Det är ingen fest du ska till utan det är förhoppningsvis mannen som ska se dig i både vått och torrt som du ska lära känna. Undvik också att pusha upp brösten i en för liten kupa eller med inlägg för det ger fel signaler.

Välj ett café som har lagom med folk eller knappt några alls så ni slipper prata högt, normal samtalston är mest avkopplat. BJUD INTE HEM honom till din lya eller kom hem till honom de första 3 gångerna. Se till att visa dig intresserad MEN kasta dig inte över honom. Börja inte prata om att skaffa barn och gifta dig innan han själv frågar. Och ställer han frågan för att veta vart du står så säg inte för mycket, babbla inte på om det resten av dejten. Jag vet det kan kännas nervöst att hålla tillbaka men tänk inte så. Försök att se det som en tålamodsövning. OM han nu är seriöst intresserad av dig kommer han att ta det lugnt.

Ok du råkar på en dejt med en man som får dig att vilja springa där ifrån, andas lugnt, tänk på hur stora möjligheter du har att avsluta dejten innan den går för långt. Håll ut en stund,HAN kan ju också vara nervös. Men ställer han närgångna frågor som du tycker känns fel att svara på innan ni lärt känna varandra så säg det. Fortsätter han att visa sig påträngande så säg att du ska till damrummet(dasset, toaletten, wc) och när du är där så låtsas prata i telefon när du kommer ut igen och säg att det var någon i familjen som behövde hjälp att få något fixat, att låna dig som chaufför eller annat logiskt som inte verkar allt för tydligt till undvikande. Och när han frågar om nästa dejt så säg att du får se hur det blir, ju mindre fiskebete du ger honom om framtiden desto bättre. Ge honom INTE en avskedskyss eller kram för DET ger falska förhoppningar. Tro mig jag har upplevt det och det var INGEN trevlig upplevelse.

mer råd kommer....

Igår blev det lite ovälkomna flashbacks när jag skulle sova, så därför blir inlägget idag lite negativt skrivet. Lovar att bättra mig dock:

Jag behöver ta en paus, jag menar att jag VERKLIGEN behöver ta en paus. Om jag hade mod jag skulle tagit min ergonomiska ryggsäck med bara-det-nödvändigaste och ta en hike till tjottahajtinågonstans. Men jag gör det inte. Jag bara sitter år efter år och blir mer och mer förvirrad och frustrerad. Allt jag vill ha är ett normalt liv. Med ett jobb som jag är kvalificerad för och kan utvecklas i, och mitt eget ställe att bo. Och en lämplig kille för mig. Under större delen av mitt liv har det varit "goodbye privatliv" situationer. Och det får mig att vilja skrika. Gökboet jag bor i är en form av trygghet för mig och därför kan jag inte flytta hur som helst. En trygg hamn vad gäller varaktighet är viktigt.

Jag tycks vara en idiot magnet. Så jag antar jag är en själv till viss del. Och jag vill ha paus från gökföräldrarna som omedvetet är en distraktion när jag försöker göra saker som jag vill göra det. Inte undra på att jag hålla hemligheter från dem. Jag menar, det är rart av dom att bry sig om mig, men ibland känns det som att jag kvävs. De har fått stå ut mycket i barndommen och med mig och mina påhitt. Men jag måste få lite svängrum. Och jag känner mig otacksam de gånger jag fört det på tal. Och känner jag mig otacksam går jag tillbaka till samma spår… som ett ekorrhjul som aldrig slutar snurra.

Jag har framåtanda, men det ska så lite kritik till från de jag håller av för att det ska raseras. Många gånger hör jag ”det är ingen go i dig”. Men när jag brinner för något så kan jag inte ”gör först det som MÅSTE göras” innan jag börjar jobba med nya experiment eller motiv. För då tappar jag känslan för det. Därför har jag för mycket som är halvfärdigt. Och jag har gjort så i så många år att jag vet inte om jag klarar att slutföra något. Det är ett okänt område för mig. Och det skrämmer mig. Det är som med relationerna jag haft. Jag går in för det hårt och sen blir det kaos därför att den andra inte velat det lika mycket som jag. Men jag har också försökt ta det lugnt. Men det känns konstigt. Jag är van vid killar som ”kastar” ner mig i sängen så fort man kommer innanför dörren. Och jag har blivit medveten om att jag fått för mig att sex leder till förhållande. Men i dagens relationer är det tyvärr inte så. Killar som attraherar mig är bara ute efter sex, och de jag tappar intresse för är de som beter sig som ungkarlar och tror att allt ordnar sig när tjejen är hemma. Hon kan ju städa bort skiten från vaskar och toaletter eller så tycker de att jag varit pedant när jag skällt ut de när jag funnit mögel i frysen, muslortar på bakplåtar och kläder samt när jag äcklats av fimpar i gammalt diskvatten med matrester och tallrikar i. De få gånger jag har träffat killar som har rent runt omkring sig eller varit underbara att kramas och se på så har de letat efter en annan typ av tjej. Suck….. jag har helt klart tröttnat på internetdejtingsajter. Det finns för många som skrämmer skiten ur mig där. Sist jag dejtade fick jag polisanmäla efter hot om att förstöra mitt liv bara för att jag inte ville ha en relation överhuvudtaget efter första irl helgdejten. Men det var dels för att verkligheten inte stämde med den bild jag fått i huvudet om honom. Jag vet att jag själv gjorde dumheten att planera för framtiden med honom men jag kunde inte veta att han skulle vara psykopatrelaterad. Han slutade dock att höra av sig till slut. Tack och lov för annars hade jag fått läggas in för panikångest.

Jag är så trött på förvirringen att det känns som jag håller på att spricka. Jag, jag, jag…. Ett ex skällde på mig om just detta ”jag”ande. Men hur berättar eller beskriver man något om sig själv utan att sätta JAG framför? Men han var en skitstövel som hela tiden hittade fel på mig, tills jag blev ett nervöst vrak. Jag vågade knappt andas till slut. Och saker som tydligt inte var mitt fel blev han sur över och riktade anklagelsen mot mig ändå. JÄVLA SKITSTÖVEL har jag lust att säga till hans ansikte. Men när jag hade chansen så var jag så oförberedd att jag lydde honom när han sa ”ge mig en kyss”. FAN FAN FAN för idioter. SJÄLVGOD, IDIOT som verkligen kunde trycka ner en i skorna. Suck, suck… jag kan inte koppla av bland killar… inte ens bland gubbar eller bland kompiskillar. Jag kan inte… hur jag än försökt. Därför har jag satt en sträng regel i år 2012, att INTE ha sex eller intimt med NÅGON kille. Att jag kan hända bryter mot godisregler eller annat gammalt i vanor är en sak men detta MÅSTE jag hålla för min egen skull. Jag funderar på att sätta upp några regler till. Eftersom jag redan varit inne på några dejtingsajter redan i år så tänkte jag helt framöver bojkotta dessa och aldrig mer logga in på sådant igen.

Däremot min blogg kommer jag att hålla igång.

Det behövs en rejäl utrensning i minnet från alla upplevelser som dessvärre format mig. Kanske rent av skadat mig så pass att jag inte kan ha ett normalt familjeliv när jag får tag i egen bostad. Jag ger aldrig upp dock men jag vågar inte satsa på någon ny utan lite detektivarbete. Och vem vill uppleva det? Det är nog inte det lättaste att ha en relation med en tankspridd kreativ tjej som behöver en man med ordningssinne och sinne för siffror. För med siffror är jag helkass med. Jag är Visuell, fokuserad, analytisk, idérik, älskar allt som är inspirerande och vackert, skriver gärna en hel massa om allt möjligt och tycker om att läsa och kolla på film med romantiskt humoristiskt innehåll. Att skratta är som ett renande. Dans också… men inte dansbandsstil och inte gammeldans utan mera passionerade danser.

Mina chanser till att finna den rätta verkar små. De få jag träffat som har gjort mig lycklig i deras famn är så löjligt få och långsökta. Den ena var jag bara tillfällig älskarinna åt. Typ 4 gånger på 5 år. Och en annan bor borta i Kalifornien och var bara på besök i Sverige som föredragshållare. Den sistnämnda var föresten den förste som fick mig att sväva bort när han kysste mig. Den förra hade ”a way with words”. Jag är trött på att vara lätt offer för konstnärliga och poetiska genier. Om vissa bara hade lika mycket i sin självkritik av fräschhet som i sitt beteende och vise versa så hade jag slappnat av mera.

De typer som jag hoppas på i drömmarna är som den manliga huvudpersonen i Leap Year och ..

Jag tror jag gör ett försök till klotterplank!

Dröm mannen(utan inbördes ordning):

1. Ordningen själv.

2. Ekonomisk. Ingen spelberoende om pengar och ingen ”måste låna pengar”.

3. Gentleman, hälsar, öppnar dörrar till gamla och de som har händerna fulla.

4. Måttlig med alkoholen.

5. Röker inte. Eller håller på att sluta.

6. Gärna bra på att laga mat eller tycker om att laga tillsammans.

7. Har egen bostad.

8. Tycker om att resa.

9. Är inte rädd för att binda sig till en kvinna. Trogen sin partner.

10. Tycker om att uppleva olika kulturer. Kunskaper och utvecklas som person.

11. Lyssnar på sina vänner och partner. Lyssnar på sitt arbete och är hjälpsam om det behövs.

12. Har koll på sitt yttre och ser alltid fräsch ut offentligt och har god hygien hemma.

13: Inga pedofilfantasier, bdsm relaterade eller någon annan skum fetishist.

Han söker en kvinna som:

1. Är Kramgo
2. Har Lätt för att snacka.
3. Kreativ och spontan
4. Tycker om att resa och uppleva nytt.
5. Experimentell i matlagningen.
6. Vill ha trygghet.
7. Inte är prylgalen.
8. Omtänksam.
9. Har lätt för att skratta
10. Focuserad på det hon brinner för.

Ok jag kommer inte på mer nu, men jag kom att tänka på en film Seducing mr perfect med den läckra Daniel Henney (jubelWOW). Han lärde tjejen att ha självkritik, självsäkerhet och han tog också vara på hennes bra egenskaper. Ok kritik kan svida rejält, speciellt om det stämmer. Men en man som bryr sig om och inte är elak i sina kommentarer får mer än gärna ge tips om bättre möjligheter till att jag ska känna mig nöjd. Så länges han inte kommer med kommentarer om att det ska sättas in silicon, piercas eller annat skit, visst där finns perioder när jag hade velat göra en extrem makeover, men jag satsar hellre på att må bra psykiskt först innan jag ens går in för någon större ändring. Men jag kommer aldrig göra någon operation som inte är medicinskt viktig för framtiden. Däremot SPA behandlingar och liknande skönhetssnabbfixers är inte fel. Om jag bara har råd med det. Annars vore det en glad överraskning om han kom med presentkort på det från meriterade salonger. Eftersom jag ändå håller på att grunda för en makeover i år.

Jag undrar egentligen hur många det är som ens kommer följa mina inlägg? Jag har precis börjat bara men det vore kul med kommentarer. Vad för frågor kan läsarna tänkas ha? Det är så vanligt med bloggar idag att det är nog en liten chans att någon läser just mina inlägg. Men jag tänkte utveckla min blogg efterhand som det kommer kommentarer så skriv gärna.

Varje dag gryr närmare mot våren

Solen tinar upp ett fruset leende

Jag blundar och ler så långt jag når innan öronen hejdar mungiporna från att mötas i nacken.

Njuter, myser, spritter av glädje och energi så fort solen skänker vårvärmen.

Allt kan bara bli bättre. Det är positiva året i år.

Och det hjälper att tänka om i nya banor.

I år blir det inte bara makeover till ett nyttigare leverne.

Det blir också en ny karriärsbana jag ska försöka ta mig in på.

Bloggen är en steg för steg träning i att släppa loss allt som rör sig däruppe i utkikstornet. (bara jag slipper måsskit på "taket").

Men idag är jag inte så fokuserad på skrivandet. Trött efter en dag på konsthallen, och jag har redan skrivit en del om utställningen. Gerhard Nordström är intressant i tekniken. Vissa motiv går också ann men sen säger det stopp. Fransisco Goya är inte alls min typ av konst. Men visst, etsningar är kanske inte helt lätta att göra, det ska tydligen "konst" till att få fram motivens tydlighet.

Oh vad jag älskar dubbeltydiga och vitsiga kommentarer. Men jag ska kanske inte ge mig själv beröm eftersom det sägs att självberöm luktar illa. Hmm det enda jag vet för tillfället som luktar illa är en och annan fis som sluppit ur gasledningen. Som tur var inga explosioner då det kunde gått illa där jag satt i myshörnan på konsthallens fik.

Nej nu tror jag det börjar bli lite mycket sömnigt snack. Natti natti :)

Jag ska skaffa mig en blogg! Men skärpning, du hinner knappt med allt annat du vill och måste göra. Hur i hela friden ska du få in det på din oorganiserade vardag?

Surt blänger jag på skärmen och fräser "det ska du ta och skita i, jag behöver skriva av mig eftersom jag hoppas på lite träning inför projekt 1001 : dvs skriva böcker."

Skärmen: HAHAHAHA DU, FÖRFATTARE? Glöm det och fortsätt göra något du kan ha nytta av.

Men det finns ju många bra författare, varför kan inte jag få drömma iallafall att jag skulle kunna tillhöra den kretsen? Jag har alltid älskat att skriva storys men mitt enda problem är att inspirationen har försvunnit efter några kapitel då killen jag varit kär i eller sucktat efter visat sig vara en skitstövel eller upptagen och bara ute efter bus. Eller tredje alternativet: Helt ok om man bortser från hygien eller trasiga plagg. Sen så är det inte lätt att bibehålla inspirationen när den finns där då det i detta hushållet gnälls om jag har för många bollar i luften.  Visst jag har kört i väggen, visst jag har oorganiserat kaos och är tankspridd så jag glömmer bort saker jag lovat mig själv eller i värsta fall en vän.

Men jag vill fortfarande skriva. De få gånger jag hade bra betyg/omdömmen i svenska i skolan (jag är svensk viking men ansåg att jag inte behövde satsa så mycket på svenska språket eftersom jag är svensk infödning och kan det) var när vi hade uppsattser. För då kunde jag skriva om personliga tankar och resensera en bra bok som satt sig i huvudet.

Att jag på senare år förbättrat min svenska visar sig många gånger i att jag är mycket bra på att förmedla mina tankar och känslor i skrivning än att prata. Jag tänker bättre när jag får skriva. Om det sen har att göra med osäkerhet vill jag för tillfället låta vara osagt. Men OM jag däremot kan prata med hela kroppen som språkrör, då kan jag få till det. Jag fick höra vid ett par gånger "är du verkligen helsvensk? Du pratar inte som en vanlig svensson". Men jo, enligt släktforskningen är jag helsvensk. Men jag har fantiserat om att vara exotiskt vacker nordamerikansk indianska eller en vacker asiatiska med sidenhy. Istället sitter det en urk-blond (född vitblond-numera naturligt råttfärgad vilket gör att jag då och då färgar det som jag hade det under de bekymmerslösa barndomsåren) , blek, förtillfället torrhudad, med rodnader för minsta lilla påverkan och en ansiktsprofil som ibland får mig att undvika spegeln. Men samtidigt är jag nöjd med hur jag ser ut. Jag ser yngre ut än jag är, Tack vare uteblivet helgfestande, inga cigaretter eller liknande.... däremot på tok för mycket chips och okokta nudlar, ostbågar och lakris, vilket ger en lagom laxerande effekt mellan varven.

Att jag är bortskämd med hög ämnesomsättning gör ju inte saken bättre då jag inte gått upp speciellt mycket mer än 10 kilo på 20 år. Och då har jag suttit ner på skolbänken eller vid ritbordet. Motion är något jag avskydde i många år. Vet inte hur det började men bland annat hatade jag att svettas. Tills jag började Zumba för någon vecka sen. Men det kan jag ta vid ett annat tillfälle och berätta.

Vad skäms jag mest över??? Eftersom jag tänker vara sanningsenlig så är det korten på bordet. Jag är helkass på att följa upp eftersom min tankspriddhet ständigt kastar in nya ideér i skallen på mig och jag kan ha ett klart schema framför mig och direkt när jag får ideén kastar jag mig in i det utan närmare eftertanke. Det är något som känns jättejobbigt. Jag har alltid haft stor fantasi och experimentlusta. Spontan och naiv, och jag får tvärstopp i hjärnkanalerna när jag måste sätta upp begränsningar. Det ordet är min akilleshäl. "Du måste begränsa dig" hör jag ibland på tok för mycket (enligt mig). Det är i min skalle samma som "sätt skygglappar på och tvångssele på så hon inte förvirrar sig bort".

Jag ryser av tanken. VARFÖR begränsa sig? Jo iof det måste ju vara något ekonomiskt givande för att jag ska slippa höra den frasen. Pengar är inte allt, men jag kan hålla med om att en egen lägenhet och pengar att resa för inte vore fel alls. Jag har försökt ta jobb som inte är konstnärligt kreativa på något plan, men jag blir så deprimerad att jag efter ett par veckor mår så dåligt att jag allvarligt talat får lust att krevera och hellre bli uteliggare. Ok jag överdrev pyttelite men det är sant att jag blir gråtfärdig och tappar glädjen att vara kreativ. Jag har alltid ritat, spelat roller, dansat, sjungit i vardagen att det är ett livsnödvändigt innehåll. Stå på ett lager i bullrig miljö och tunga lyft är ingenting jag skulle klara. Min mamma jobbar så. Jag beundrar att hon orkar, fast jag inte visar det. Och pappa har stått i kyla och fixat med kött från tidiga morgonen i ackord. Han var också så trött att han varje kväll somnade framför tvn. Men han gnällde aldrig. Nu när han är pensionär kan han knappt vara stilla, han tvättar, diskar, stryker, städar, veckohandlar, och lämnar mig på skolan och mamma på jobbet. Han har ständig huvudbry över mina sidosteg i de olika kreativa banorna. Bestäm dig brukar han säga när jag berättar om en ny idé eller något jag skulle vilja pröva på. Och jag skäms att jag sällan tar åt mig av deras goda råd och visdom. Pappa är ekonomisk... jag är kung i baren säger han om mig. Men jag har faktiskt kommit igång med sparandet.

Det är när jag har som minst att göra som jag blir extra köpkraftig. Mest tidningar och böcker numera och nån enstaka 70 procentig choklad. Jag jobbar verkligen med mig själv att ändra från slarvig glömsk student till att bli den jag alltid hoppats på att jag var "född" som. En karriärskvinna med koll på allt. Mitt envisa hår har börjat få strikta behandlingar av mig och hyn hoppas jag ska bli lika bra framöver när det inte är så kallt längre. Samt att jag funderar på att variera inköpet av plagg så jag har något för varje stil jag trivs i. Istället för att efter ett par år eller månader lämna till myrorna för att jag inte längre trivs i det.

Jag köpte föresten Writers digest tidningen förra veckan. Den verkar intressant. Men just nu sitter jag i sängen och irriterar mig över de stökiga grannarna. Kan de inte se till att barnen kommer i säng kl 22 och inte är uppe och hoppar i golvet kl tio i tolv på natten en vardagskväll? Respektlöst. Suck! Nåja jag ska försöka sova nu trots att huvudet snurrar över min bloggs innehåll och över den hysteriskt roliga bok jag börjat läsa "50 sätt att hitta den rätta". Den skulle jag vilja se som film. Men nu ska jag se John Blund. Natti natti!