"jag sitter bland klasspolarna på datakursen och de börjar köra med sitt snack om programering, cc+ och vete tusan vad mer de babblar om. Men siffror är iallafall den gemensamma nämnaren. När jag ställer en fråga om vad de brainstormar om så lutar sig den ena killen framåt i stolen och ska försöka förklara vad han menar. Jag känner hur ett stort frågetecken kryper ut genom mina hårrötter och samlar ihop sig ovanför och förföljer varje nickning och skakning jag gör. Till slut utbrister jag "ta det lugnt guys, glöm inte att jag är blond och bara har 8 mb arbetsminne". Tystnad följer. De flinar nervöst när de kastar blickarna mellan varandra som om någon har släppt en brakfis och jag ler och rycker på axlarna. Sen går jag och sätter mig med Maya, Archicad, Electric image, Pixels och ZOOM programen och jobbar vidare."

Jahapp vad för hysteriskt är det med det? Jo att förekomma med kommentarer och förklaringar innan någon hinner börja skratta bakom din rygg utan din vetskap. Så istället för att skratta åt att du inte fattade, så skrattar de nu åt ditt uttal. Att du sen går och sätter dig och jobbar för fullt i samma tunga program som de gör på kursen får det att plana ut. Det som jag tycker är hysteriskt är just överraskningsmomentet. Det är som att ge en örfil till en helt ovetande mobbare, och se hur han gapande stirrar med handen på sin nu röda kind. Att han klart inte förväntade sig att en tjej han gått i parallelklass med sen klass 1 nu i klass 9 ska ge igen för dumma ord. Bara för att någon inte tycks ha brytt sig om mobbingen de blivit utsatta för tidigare betyder inte att de inte tar åt sig och blir ledsna eller arga. Jag borde själv ha korkat igen några fula munnar lite oftare i grundskolan men jag skrattade bort det istället. För skrattet var min väg att försöka överleva.

Likaså när det var mer otrevliga upplevelser gjorde jag helt tvärtom mot vad jag borde ha gjort. Jag är uppväxt med "det är fullt att slåss" reglen. Och jag håller med den fullt ut. Men om jag hade fått klart för mig att i vissa fall MÅSTE man helt enkelt ta till alla medel för att inte tryckas ner så hade jag förmodligen inte haft de problemen med relationer som jag ibland har idag.

Den dagen jag får barn, då bör de gå på självförsvar för att få självförtroende INNAN de hamnar i tonåren. Eller annat som ger en rejäl dos av "jag vet att jag kan försvara mig".

Samtidigt kan jag säga att hade jag lyssnat på föräldrarna så hade det inte hänt alls... men hur många nyfikna barn/tonåringar gör det?

Inser att denna dagens bloggande låter knäppt och snurrigt.. nåja en blogg är en blogg. Och alla dagar är inte likadana. Så det publiseras ändå.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här dagen var riktigt seg. Tandläkarbesök hägrade och jag har haft tandläkarfobi de senaste åren. Men men det blev ändå gjort lite nytta i skolan idag och jag känner mig taggad inför öppet hus imorgon. Lite kinkig var jag dock fram till tandläk...

Om du känner att allt du gör för att träffa den rätta inte funkar beror det helt säkert på följande:   Han är inte din typ egentligen, vilket många gånger kan vara ganska självklart och egentligen helt onödigt att skriva om. Men de frågorna du må...

Igår blev det lite ovälkomna flashbacks när jag skulle sova, så därför blir inlägget idag lite negativt skrivet. Lovar att bättra mig dock:   Jag behöver ta en paus, jag menar att jag VERKLIGEN behöver ta en paus. Om jag hade mod jag skulle tagit...

Varje dag gryr närmare mot våren Solen tinar upp ett fruset leende Jag blundar och ler så långt jag når innan öronen hejdar mungiporna från att mötas i nacken. Njuter, myser, spritter av glädje och energi så fort solen skänker vårvärmen. Allt...

  Jag ska skaffa mig en blogg! Men skärpning, du hinner knappt med allt annat du vill och måste göra. Hur i hela friden ska du få in det på din oorganiserade vardag?   Surt blänger jag på skärmen och fräser "det ska du ta och skita i, jag behöv...